Valborg Norling

Inlagt av Catharina tis, 05-05-2020

Den 6:e September 2007 somnade Catharinas älskade Mormor in för gott. Bara två månader från sin 97:årsdag.

Både Länstidningen och Dagens Nyheter tog in följande text på familjesidan.

Det går åt samma mängd tyg att sy en vacker klänning som att sy en ful, så varför skall jag sy en ful klänning?

Fru Valborg Norling, min älskade Mormor, har stilla somnat in på Heikenskiöldska gården i Södertälje. Hon efterlämnade fyra barn, nio barnbarn, tolv barnbarnsbarn och ett barnbarnsbarnbarn. Valborg Norling föddes 1910 och hennes stora livsgärning var hennes familj.

Som barn råkade hon ut för en olycka när hon skulle ta hem korna, hon föll och blev trampad över ryggen av en kossa. Någonting som hon hade problem med under resten av sitt liv. Trots skadan hjälpte hon till med familjens gård Asplund utanför Vallentuna och tog över ansvaret för sin far och sina syskon efter moderns tidiga bortgång.

Mormor gifte sig ung och fick två barn, men blev ensam under kriget. Med sina två små barn försökte hon bygga upp ett nytt liv. Hon fick slita hårt för att försörja sig och sina barn, men försökte alltid hitta det vackra och glädjerika i livet. Hon brukade säga att Det går åt samma mängd tyg att sy en vacker klänning som att sy en ful, så varför skall jag sy en ful klänning?

Mormor gifte om sig och flyttade med sin nya make, Ragnar Norling till Södertälje, där hon valde att stanna kvar till sin bortgång. Tillsammans fick de ytterligare två barn. För Mormor var familjen det viktigaste, att barnen var hela, rena och duktiga i skolan. Att middagen stod på bordet när Morfar kom hem och att han hade rejäl mat med sig i matlådan varje morgon. För henne var det viktigt att hemmet var välskött, att pelargonerna blommade i sina krukor på landsstället och att det fanns sju sorters kakor när väninnorna kom på kaffe. Den hemlagade saften och sylten stod i källaren och väntade, först på barnen, sedan på barnbarnen och barnbarnsbarnen. Hon var 93 när hon kokade sin sista burk med lingonsylt.

Mormors gärning var i hemmet och det hon och Morfar var mest stolta över var familjen. När barnen lämnade boet så tog barnbarnen över. Resorna till Mormor och Morfar, hennes välpackade matsäckskorg som alltid innehöll någonting extra gott. En trygg hand som följde med en treåring till den skrämmande geten på Torekällberget och förstod att en liten treåring behöver få klappa geten både en och två och hundrafyrtiofem gånger med samma trygga hand att hålla fast i.

En av Mormor och Morfars drömmar var att resa. När Morfar gick i pension så tänkte de packa in tältet i bilen och resa långa resor både i Sverige och framförallt Europa. Tyvärr uppfylldes aldrig den drömmen och vid 66 års ålder stod Mormor återigen ensam. Även om hon reste, så sa hon många gånger att det aldrig var desamma när inte Lille Pappa var med, hennes stora kärlek.

En dag sa hon till mig att: Nu har jag insett att jag är gammal, de som flyttar in här numera är jämngamla med mina barn

Än en gång vågade hon satsa på livet. Mormor gifte aldrig om sig, men hon förlovade sig igen. Hon och Farbror Allan valde att inte flytta ihop, för att det inte skulle bli så komplicerat för barnen när den dagen kom. Däremot flyttade de in på Bergvikens serviceboende med lägenheterna bredvid varandra. De fick tio fina år tillsammans med mycket skratt och glädje.

Mormor hittade styrkan att gå vidare i sin familj. En dag sa hon till mig att: Nu har jag insett att jag är gammal, de som flyttar in här numera är jämngamla med mina barn

Mormor var gammal till åldern, men hon var aldrig gammal i sinnet. Hon betraktade hur världen förändrade sig med stor förundran och tog snabbt till sig förändringarna, hon vågade alltid lära sig någonting nytt. Minnet svek sista halvåret, men hon slutade aldrig att känna igen sina barn och sin familj. Hon fick somna in i stillhet, omgärdad av dem som betydde mest för henne.

Enda gången Mormor har varit ute på Grillenborg. Det var Maj 2004. Hon var så envis och skulle gå runt i hela huset. även fast hon var trött så ville hon gå upp på tredje våningen. Hon sa att hon önskade att hon skulle få se det när det var färdigt, men hon förstod att tiden inte skulle räcka till.

Hon har inte orkat komma sedan dess och jag är glad att hon hann se huset. Hon sa flera gånger att det var det mest fantastiska hus hon sett. Hon berättade för mig på telefonen att hon lät flyttkortet, med bilden på huset, ligga framme. Hon tyckte det var så roligt när personalen på hemmet såg det och hon fick säga att det var hennes barnbarns.

Hon är saknad och jag kommer aldrig att glömma henne och det hon har fört vidare till mig.

Senast i Minneslunden

Anna-Greta Gustavsson, Uppsala, har avlidit i en ålder av 95 år. Hon efterlämnade barn, barnbarn, barnbarnsbarn och ett litet barnbarnsbarnbarn. Anna-Greta är sörjd och saknad av en stor skara familj och vänner. Hon somnade in i stillhet på Västergårdens äldreboende.
Fru Valborg Norling, min älskade Mormor, har stilla somnat in på Heikenskiöldska gården i Södertälje. Hon efterlämnade fyra barn, nio barnbarn, tolv barnbarnsbarn och ett barnbarnsbarnbarn. Valborg Norling föddes 1910 och hennes stora livsgärning var hennes familj.

Sök i Minneslunden

Anna-Greta Gustavsson
Anna-Greta Gustavsson, Uppsala, har avlidit i en ålder av 95 år. Hon efterlämnade barn, barnbarn, barnbarnsbarn och ett litet barnbarnsbarnbarn. Anna-Greta är sörjd och saknad av en stor skara familj och vänner. Hon somnade in i stillhet på Västergårdens äldreboende.
Valborg Norling
Fru Valborg Norling, min älskade Mormor, har stilla somnat in på Heikenskiöldska gården i Södertälje. Hon efterlämnade fyra barn, nio barnbarn, tolv barnbarnsbarn och ett barnbarnsbarnbarn. Valborg Norling föddes 1910 och hennes stora livsgärning var hennes familj.